Det som gör en rörelseanalys så effektiv är att den är uppbyggd efter en logisk struktur och bygger på grundrörelser som ALLA hundar har med sig från födseln. Rörelseanalysen är ett viktigt redskap om vi vill bli duktiga tränare till våra hundar! Kvalitén på fysträningen blir oändligt mycket bättre när vi vet varför vi väljer en viss övning och har en tydlig plan inför varje träningspass. Det blir enklare att välja rätt övningar och att så småningom utvärdera.
En rörelseanalys ger ett kvitto på hur hunden använder sin kropp just nu. Analysen är alltid ett kort nedslag i den verklighet vi ser framför oss idag! Det är viktigt att inte börja värdera det vi ser under tiden vi gör en analys. Så fort vi börjar fundera på om det vi har framför oss är bra eller dåligt, rätt eller fel, tar det bort fokus från det väsentliga – att rätt upp och ner notera vad vi faktiskt ser. Värderar, jämför och planerar gör vi sedan, i nästa steg!
En kropp – tre delar
När vi gör en analys tittar vi på tre delar; front, rygg och bakdel. Det spelar mindre roll i vilken ordning de gås igenom. Det viktiga är att hålla fokus på en del i taget! Våra sinnen kan inte ta in alla olika rörelser som pågår i hundens kropp samtidigt. Det är här nyttan av att ha en bra struktur att hänga upp analysen på kommer in. Indelningen följer med genom hela analysprocessen.
När vi är nöjda med inspektionen – det vi ser med ögonen, kan vi välja att komplettera med en palpation – känna med händerna. Detta görs över de delar som är mer intressanta eller svåra att analysera enbart med synen.
Den perfekta hunden
Sättet att analysera rörelser och anledningen att analysen alltid fungerar och går att upprepa gång efter gång beror på att den utgår från den perfekta hunden. Utifrån hur den perfekta hunden ser ut, om den nu finns, jämförs del efter del mot den hund vi har framför oss! De delar som matchar mot den perfekta hunden får kryss i rutan, check, allt i sin ordning. De delar som INTE matchar tas med vidare ur analysen och används för att sammanfatta och sedan lägga upp en plan att jobba vidare med.
Alla hundar oavsett ras, typ eller storlek har likadana kroppar. Med det menas att de har samma antal skelettben med leder som rör sig efter samma biomekanik. De har likadana muskler som styrs av nervsystem som är uppbyggda efter likadan struktur. Det är inte så att en liten hund har färre ben eller andra muskler än en stor hund. De är bara mindre! Det innebär att de alla har samma möjligheter till rörelse.
Den ädla konsten att stå
Analysen börjar med hundens utgångsläge när den står. Glöm inte bort de bärande Funktionella linjer som finns. Den viktigaste linjen är rygglinjen.
Rygg; Ryggraden ligger som ett pärlband från skallen och fortsätter hela vägen till svansen. Rygglinjen ska vara rak utan rotationer eller svängar. Sidolinjerna ska vara raka och neutrala, med andra ord exakt likadana. Benen under ryggen ska befinna sig i neutralt läge med lagom vinklar och alla tassar exakt i sitt eget ”hörn” av hundens kropp. Tassarna ska peka framåt på alla fyra benen. Hunden bär upp sig funktionellt i huvudsak över ländryggen. Det är ländryggen som ska parera krafter i sidled och det är ländryggen som ska ge kraft och påskjut i rörelser. Därför är ländryggsmuskulaturen bärande för ryggen.
Front; Hunden ska stå med sina armbågar precis utanför bröstkorgen. Det ska finnas ett eller ett par fingrars marginal mellan bröstkorg och armbåge beroende på hur stor hunden är. Skulderbladen ska vara placerade så pass långt bak på var sin sida av bröstkorgen att nacken får utrymme att länga och röra sig fritt. Frambenen ska stå parallellt med tassarna lagom brett isär så att de matchar bredden på bringan ovanför. Den kommer då att lägga sin tyngd i den bärande muskulatur som går från armbågen och upp längs skulderbladets baksida till bröstryggen.
Bakdel; De bärande muskelgrupper som håller bakbenen på plats är hundens höftmuskler. De ramar in hundens höftkula i flera olika skikt och ger stadga och styrka både till ett aktivt stående men också till den grundrörelse vi så småningom vill jobba med. Tassarna ska vara placerade parallellt, peka i riktning framåt och med en spårbredd som matchar bredden på bäckenet ovanför. De ska vara placerade tillräckligt långt bak så att de inte hamnar under ländryggen men inte så långt bak att hunden börjar svanka.
Grundsteg
Rygg; Varje gång hunden lyfter upp ett ben påverkas ryggen. Frambenen har hjälp av samma sidas bröstryggsmuskler och bakbenen har hjälp av ländryggsmuskler. När hunden i tur och ordning lyfter alla fyra benen kommer alla delar av ryggen att engageras. Ryggen ska också kunna längas ut och dra ihop sig så att den kan vara både elastisk och stabil.
Front; När hunden lyfter sitt framben för att ta ett steg använder den sina bärande muskler. Armbågen rör sig uppåt på utsidan av bröstkorgen och skulderbladet roterar framåt mot hundens huvud. Sedan sträcker hunden ut sina leder i benet och för benet framåt genom att rotera skulderbladet åt andra hållet, bakåt. Den ska kunna stå stadigt på det ena frambenet samtidigt som den lyfter upp armbågen högt på andra sidan.
Bakdel; När hunden lyfter sitt bakben för att ta ett steg använder den sina bärande muskler. Tassar och knän ska peka framåt och hunden ska tydligt böja på sitt ben. När den satt ner tassen på marken ska den ha kvar sin tyngd med markkontakt tillräckligt länge för att benet ska hinna sträckas ut bakom kroppen innan den lyfter upp benet och börjar på ett nytt steg. Den ska kunna stå stadigt på det ena bakbenet samtidigt som den lyfter upp benet ordentligt på andra sidan.
Se den här analysgången som en grundmall att utgå ifrån. Mer basic än så här blir det inte!
